Sunday, sunday med schackproblem och dito schackkåseri för schackets framtid…

I tider som dessa då schacket äntligen börjat röra på sig och komma framåt efter år av schacklig träda eller ”jantelag” vad vi nu väljer att kalla det och motstånd mot diverse titlar, tävlingar och större visioner, och istället likt de söderifrån börja jobba på riktigt, kan vi konstatera att man måste följa med tidens tand för att komma framåt. Precis som Lars Grahn skrev på sin utmärkta sida ”Inte bara schack” måste man blicka framåt, vara positiv och inte glädjas med att se andras misslyckanden, det är där allt börjar.

För om man inte ska räkna med alla FIDE-titlar, ELO-ranking som tillhörande schacket värld och verksamhet (vem har inte hört spelare utbrista, ”Nej, jag bryr mig inte om ranking!”) Totalt, hmm men, ursäkta, sådana kommentarer hör antiken till, varför spela schack då överhuvudtaget? Logiken rimmar illa och säger en hel del om bakåtsträvare som räds framtiden och utvecklingen. Vi i ASSU blickar framåt och gläds med dem som erövrar allt från ELO-inteckningar, ELO-tal, nya FIDE-titlar därför att allt som är positivt gagnar schacket. För om vi vill samlas runt brädet och gemensamt uppskatta de 64 rutornas magi måste vi tillsammans verka för en god miljö, en härlig inramning med positiv atmosfär. Detta är bara möjligt om man kastar all schacklig ”jante” på tippen och motverkar de krafter som för sitt eget höga nöjes skull spelar och kliver på andra för att få känna framgång.

Vi måste fokusera på utveckling och ett öppet klimat. Schacket ska inte styras implicit enkom av de i en förening som t.ex. har högst ranking. Alla kan bidra och kan vara med och alla kan gemensamt hjälpas åt. Alla kan glädjas tillsammans. Att vara CM eller FM tex, är en verklig fin insats på vägen fram till den absoluta toppen. Om man börjar på ca 1100 i schack är väl prestationen att nå både 2200/ eller 2300 i internationell ranking en fin glädjande framgång? Ja, vi i ASSU tror på schacket framåtanda och som glädjespridande katalysator där en National master titel på 2100 i ELO är värd en festmiddag. För om schacket ska överleva här uppe i Norrland måste vi nog alla gemensamt slänga, ja ”jantelags schacket på soptippen” och börja inse att det är helt ok att bära sin FIDE-titel, sin ELO-inteckning från FIDE, och sina framgångar med högburet huvud. Det är bara så schacket kan komma vidare och plöja ny mark. Annars riskerar schacket att utarmas där samma klubbturneringar varvas med samma antalet få medlemmar och endast sitter till slut allena två spelare kvar ensamma, eller än värre, endast en återstår…

Schacket håller på att moderniseras och det är bara att haka på tåget eller kliva av. Vi i ASSU sitter just nu i loket och kör tillsammans med dem som vill åka med. Varmt välkomna ombord, nu tutar vi och kör mot nya mål och nya schackliga barriärer att bryta tillsammans. Låt oss bara motverka och slippa fler oljud inom vår verksamhet som utbrister ”Nej, jag bryr mig inte om ranking iallafall!” Sådana uttryck är bara negativa och bidrar inte till utveckling och att kunna glädjas vid brädet på lika villkor. Istället kan man t.ex. säga,  ”vad himla kul att du klivit över 2300 gränsen i ELO och vara öppna och ok med det”. Vi kan alla hjälpas åt att göra schacket mer inbjudande, positivt, ta vara på alla nya intresserade som annars riskerar att fastna framför internetschacket. Med schacket följer den sociala biten där vi i närschacket möts, stöts och blöts samt förbrödras. Låt rälsen leda ditåt där ASSU är ett sådant positivt föredöme och vågar gå i bräschen  för det nya moderna schacket, där just alla får vara med på lika villkor… Vi ses vid brädet!

 

Dagens specialare och ”Sunday-problem” för ASSU-Boyz n Girlz players.
Most Fantastic Chess Ending

 

White to play and mate in two

 

Publicerad i Nyheter